Länsmans juridiska översiktskurs (L-JÖK) 

text: lagstiftaren,
bilder: Lasse Sandberg
layout: Länsman 

Brottsbalken

1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet.

2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott 
      endast då den begås uppsåtligen. Har gärningen begåtts under
      självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget 
      vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att
      gärningen inte anses som brott.

3 kap. Om brott mot liv och hälsa 1 §  Den som  berövar annan livet, dömes för        mord till fängelse i tio år eller på livstid. 2 § Är brott som i1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som        föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes       för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år. 5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller       smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något       annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst        två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst                                                                                         sex månader.

4 kap. Om brott mot frihet och frid  6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare        sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.        Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan        byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för        olaga intrång till böter.        Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i           högst två år. 8 §  Den som olovligen bereder sig        tillgång till ett meddelande, som ett        post- eller telebefordringsföretag        förmedlar som postförsändelse        eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till        böter eller fängelse i högst två år.   9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev          eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat         eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller         fängelse i högst två år.

6 kap. Om sexualbrott 1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om        brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en       annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och        omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till       fängelse i lägst två och högst sex år.       Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en       sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att        otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning       eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller       annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.       Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till         omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till       fängelse i högst fyra år.

12 § Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en 
        person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri
        till fängelse i högst fyra år.

        Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att 
        lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser 
        mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få
        upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller
        återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar
        enligt första stycket.

        Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för  
        grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av   
        om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet
        som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett
        hänsynslöst utnyttjande av annan.

7 kap. Om brott mot familj  1 § Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap       med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i       högst två år.       Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår        äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till       böter eller fängelse i högst två år.

8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott  1 § Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att         tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld        till fängelse i högst två år. 4 §  Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov        stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om tillgreppet skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet 6 § Den som på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande       tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott,       bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller       genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar       genom brott tillkommen fordran döms för häleri till fängelse i        högst två år.

11 kap. Om brott mot borgenärer m.m. 3 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han       skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda       medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig       på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan       sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar       sin förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot       borgenärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om       gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på       obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd.

12 kap. Om skadegörelsebrott

1 § Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för
 annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter eller fängelse 
 i högst ett år.

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och 
 övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för 
åverkan dömas till böter. Den som i skog eller mark olovligen 
 tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, 
 löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv 
 eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan, 
 om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga 
 omständigheter är att anse som ringa.

14 kap. Om förfalskningsbrott 5 § Om någon utan lov anbringar eller eljest förfalskar annans namnteckning       eller signatur på alster av konst eller brukskonst eller på annat dylikt verk och       därigenom giver sken av att denne bestyrkt sig vara upphovsman till verket,       dömes för signaturförfalskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är       ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.       Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.  6 § Den som eftergör       inom eller utom riket       gällande penningsedel       eller mynt eller på        annat sätt förfalskar       sedel eller mynt, döms       för penning-       förfalskning till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.         Första stycket tillämpas även i fråga om penningsedel eller mynt som beslutats för utgivning men som ännu inte är gällande. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två och högst åtta år.

16 kap. Om brott mot allmän ordning 1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat       våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss       åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp,       anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i       folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.       Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och       anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år. 3 § Underlåter deltagare i folksamling       som stör allmän ordning att       efterkomma för ordningens       upprätthållande meddelad befallning       eller intränger han på område som        blivit för sådant ändamål       fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader. 11 § Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande         förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän         anstöt dömes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter         eller fängelse i högst sex månader. Det samma gäller den som med posten         sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående         beställning.

14 § Anordnar någon olovligen för allmänheten spel eller liknande         verksamhet, vars utgång helt eller till väsentlig del beror på         slumpen, och framstår verksamheten med hänsyn till sin art,         insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter som         äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren en betydande         ekonomisk vinning, dömes för dobbleri till böter eller fängelse           i högst två år. Detsamma gäller den som tillåter en sådan           verksamhet i en lägenhet eller ett annat utrymme som han           upplåtit åt allmänheten.

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet mm 12 § Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad         eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten att komma         lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom att dölja honom         eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt till böter         eller fängelse i högst ett år.         Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.         Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hänsyn          till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och         hans förhållande till den vars flykt han har främjat.

18 kap. Om högmålsbrott 6 § Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller       kortare tid, gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat       honom att fullgöra vid krigsmakten eller eljest för rikets försvar,       eller genom att föregiva sjukdom eller medelst annat       vilseledande undan drager sig sådan tjänst- göringsskyldighet,       dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i        högst två år eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i       högst fyra år.

21 kap. Om brott av krigsmän 5 § Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han       otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnadsbrott till böter        eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är       uppenbart att ordern inte angår tjänsten. 7 § Avviker eller uteblir en krigsman olovligen från tjänstgöringen, skall dömas         för rymning till böter eller fängelse i högst två år.       Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på       livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om krigs-       mannen avvikit under eller i anslutning till strid eller gått över till fienden eller       annars överlämnat sig frivilligt till denne.

22 kap. Om landsförräderi mm 1 § Den som, då riket är i krig,      1. hindrar, missleder eller förråder dem som är verksamma           för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller          modlöshet,      2. förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse            för totalförsvaret,      3. åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller      4. begår annan liknande förrädisk gärning, skall, om gärningen är          ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller               innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för          landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio                                                                                            år, eller på livstid 6 § Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland andra 1. att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten, 2. att missbruka Förenta Nationernas kännetecken, kännetecken som avses i     lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m. m.,      parlamentära flaggor eller andra internationellt erkända kännetecken eller att     med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat slag döda eller skada en      motståndare, 3. att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick, 4. att inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer att     förorsaka synnerligen svåra förluster eller skador på civilpersoner eller civil     egendom, 5. att inleda anfall mot anläggningar eller installationer som åtnjuter särskilt     folkrättsligt skydd, 6. att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvarligt lidande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att     tjänstgöra hos deras motparts väpnade styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten, 7. att, i andra fall än som anges i 1--6, godtyckligt och i stor omfattning förstöra eller tillägna sig egendom som åtnjuter ett      särskilt folkrättsligt skydd....(forts.)

26 kap. Om fängelse  6 § När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad,       har avtjänats skall den dömde friges villkorligt, om inte annat följer av       andra eller tredje stycket.      Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall den skjutas upp      enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga      skäl mot villkorlig frigivning skall det särskilt beaktas om den dömde på ett      allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för       verkställigheten.... 7 § Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, skall det i beslutet anges en ny       tidpunkt för när den dömde skall friges villkorligt. Vid denna tidpunkt skall       villkorlig frigivning ske, om det inte även då finns sådana synnerliga skäl som        avses i 6 § andra stycket.        När den nya tidpunkten för villkorlig frigivning bestäms skall arten och       omfattningen av de överträdelser som föranleder att den villkorliga        frigivningen skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får skjutas       upp högst sex månader åt gången.

27 kap. Om villkorlig dom 3 § Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år.       Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för       brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde 4 § Den dömde skall under prövotiden vara skötsam och efter förmåga försöka       försörja sig.       Om den villkorliga domen har förenats med samhällstjänst skall den dömde       fullgöra samhällstjänsten enligt en arbetsplan som upprättas av Kriminalvården

28 kap. Om skyddstillsyn 5 § Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen.       Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har       vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre rätt       förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.       Övervakningen skall upphöra utan något särskilt förordnande när ett år av       prövotiden har förflutit, om inte annat följer av fjärde stycket eller av 5a, 7        eller 9§.       Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms den       tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken       verkställighet inte ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges i        andra stycket.       Har skyddstillsyn förenats med behandlingsplan som den dömde har åtagit       sig att följa, får rätten i domen förordna om längre övervakningstid än vad         som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad som       behövs för att behandlingen skall kunna slutföras och får inte överstiga        prövotiden.

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 5 § Den häktade skall om möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig        sysselsättning under häktningstiden. Den häktade skall vidare ges möjlighet       att utföra arbete som han eller hon själv har skaffat sig, om det kan ske utan       olägenhet.       Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar       bestämmelser om ersättning åt den       häktade för arbete eller annan       därmed jämförlig sysselsättning som       tillhandahålls honom eller henne.                                                                       8 § Den häktade skall ha möjlighet att                                                                        dagligen vistas utomhus minst en                                                                        timme, om det inte finns synnerligt                                                                        hinder mot detta.

Lag om införande av Brottsbalken (1964) Enligt 14 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall 16 § 6 punkten förordningen (1864:11 s. 101) alltjämt äga tillämpning i dess lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande. 16 § 6 punkten förordningen den 16 febr. 1864 är av följande lydelse: Ingen må självvilligt taga åter det han vidkännes, evad det är från honom stulet, eller han det tappat haver; utan lite befallningshavanden eller domaren därom till: dock må han det  återtaga av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma,                                                                                   eller där stulet gods å färsk gärning finnes.